Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!
Idag var D-dagen och äntligen skulle jag få fara. Dagen som jag äntligen börjar min långa resa till San Francisco :)
Låg vaken säkert till 03.00 förra natten och kunde inte somna. Gick igenom i huvudet om jag har glömt något, hur det ska kännas att bara prata engelska, kommer flygen gå i tid -- det var många tankar som snurrade runt innan jag lyckades slumra till. Vaknade sen kl 9.00 och var klarvaken. Jag som inte brukar ha några problem att somna om lyckades inte göra det. Så efter att ha kollat många appar i telefonen, gav jag tillsut upp och klev upp ur sängen.
Hann ringa både Best Western (där jag är nu) och fråga om transfer och ringa försäkringsbolaget och ställa några frågor där innan jag tvingade i mig frukost (varit så nervös i felra dagar att hungerkänslorna har försvunnit). Sen har jag gått runt, vart och hälsat på mormor, gått runt, käkat en hemmagjord pizza, gått runt lite till innan klockan blev 16.00 och hela familjen lämnade Arvidsjaur för färd mot Skellefteå.
Väl där så stannade vi till på pizzerian Mamma Mia och käkade (eller de andra köpte pizza och jag åt den sallad jag köpt på Ica tidigare). Sedan kom resan till flygplatsen. De två milen kändes långa och jag gruvade mig för att säga hejdå. Ju närmare vi kom, desto mer ont i magen fick jag. Men när vi väl kom dit, lugnade det ner sig. Mamma, pappa och Emil fick sig en STOR kram var och sedan gick jag genom säkerhetskontrollen. Hade förväntat mig att jag skulle gråta, men inte en enda tår kom för jag vet att de finns där när jag kommer hem. Visst kommer jag sakna dem, men det finns alltid Skype och Whatsapp om man vill prata :)
Sen när jag skulle boarda planet, kom regnbågen fram = jag tolkade det som ett bra tecken (och inte alls att det precis slutat regna och solen lyser på fukt i lufetn, den vetenskpliga delen av mig sket i det). Sen kom nästa överraskning - piloten som flög oss ner till Stockholm, Klas, det var hans sista flygning efter 28 år som flygkapten. Med över 8000 landningar bakom sig och x antal passagerare så fick vi på kvällens flyg vara hans sista passagerare. Men ordet "tekniskt fel" vill man som passagerare inte höra, för när vi skulle gå ner för landning så fick kaptenen gå ut utanför cockpit och prata med oss då hans mick hade gått sönder eller nåt sånt.
Men säker på marken applåderade alla åt honom och skakade hans hand innan vi klev av planet. Hämta ut väskorna och sedan gå till busshållsplats 7 utanför terminal 4 för att bli uphämtad av hotellet Best Western Arlanda (helt awsome!). Busschauffören körde som en jävla dåre, men helskinnad kom jag till hotellet och chackade in. Problemet uppstod bara när jag skulle hitta mitt rum. Det är som små hus runt receptionen som utgör hotellet, och innan jag hittade mitt rum hann jag fråga 3 olika anställda. När jag sedan kom fram möts jag av detta:
En fricking sprialtrappa?!?! Här kommer jag, men en stor jäkla väska på 18 kilo, en liten resväska på 7 kilo och en handväska på det och jag ska upp för en sprialtrappa??? Happ, bara vara glad och kånka upp för trapporna med mina fina väskor. Sen var hotellrummet väldigt bra, förutom att det var en bastu (men det är förståeligt för det är ju gode varmt ute!)
Sen skypades med Amme och AC innan jag nu sitter och skriver detta. Dags för mig att hoppa i säng, hämtning får jag 09.30 och det lär bli en LÅNG dag imorgon innan jag är framme. Får se också hur det blir med internet de kommande dagarna, men om inte annat får ni bilder sen :)
(Och ursäkta för långa inlägg,har ju sagt att det blir som en öppen dagbok)
