Hade egentligen tänkt göra det förra året, men det blev inte av. Men i torsdags så bokade jag ett tandemhopp i Byron, CA. 

Igårkväll kunde jag knappt sova, låg mest bara och snurrade medan jag försökte sova. Vaknade upp imorse och det var tjocka moln. Så klart tänkte jag det värsta och trodde att det inte skulle bli av. Jag hade en tid bokad 11.30, men eftersom molnen var så låga så kunde vi inte flyga dit förrän typ vid 13-tiden. Filmen som handlar om idag (lördag) så visar jag er det.

Vi kom dit vid 13.30 och såg alla som hoppade. Där skulle jag vara om bara ett litet tag! Jag skrev under några papper (skulle att jag inte skulle stämma dem, jag visste om att det kunde vara farligt osv), sedan väntade vi 1,5 h innan jag fick träffa min instruktör Adam. Hur cool kille som helst! Han skämtade och var rolig, samtidigt som han på ett tydligt sätt förklarade vad som skulle hända. Inte konstigt med tanke på att han hoppat mer än 1200 gånger. 

När väl selen åkte på så började fladdra i magen. Fjärilarna levde livet och jag var så nervös att jag typ stod och hoppade på stället! 

"3 minutes for group 18" - mina ben började skaka lite, jag skulle för fasen hoppa ut ut ett flygplan och det finns risker med att falla fritt. Som tur var så drog Adam några dåliga skämt som fick mig på andra tankar och jag blev lugnare. I typ 5 minuter. Som ni ser på videon är jag helt hyper, men jag antar att jag inte kunde hjälpa det. En dröm var påväg att gå i uppfyllelse för mig. 

Vi satte oss i flygplanet, vi lyfte och väntade typ 10 min för att komma upp till 13.500 feet (4110 meter). Två tjejer hoppade före mig, jag kände vinden från den öppna dörren och hjärtat bultade snabbare. Snart är det verkligen min tur! 

Adam klappade mig på axeln och sa "here we go" försiktigt tog vi fram till dörren, jag stod med fötterna på kanten och hittade ner. Holy shit! Vad fan har jag gett mig in på, hann jag tänkta innan Adam räknade ner och vi hoppade ut. 

Vi började med en bakåtvolt och såg flygplanet bli mindre och mindre. Sedan vände Adam oss och vilken utsikt. Fasen med mest fantastiska utsikten jag har sett. Det må ha varit typ öken, men vindkraft stationer uppsatta överallt, men att falla nästan 200km/h och bara titta när marken närmar sig var helt fantastiskt! 

Vi var i fritt fall typ 1 minut innan Adam öppnade fallskärmen och magen hamnade nere vid fötterna! Det var helt tyst, bara vinden som susade och det underbara utsikten. Jag fick lära mig att styra fallskärmen och göra några svängar innan det var dags att låta de proffesionella fixa landningen. Definitivt inte den snyggaste landningen som gjorts, men jag tog mig ner på marken igen. 

Jag ställde mig upp och benen var som spagetti haha. Vilken adrenalinkick! Det var nog det mest otroliga jag någonsin har gjort! 

När jag kom hem så var det två frågor som alla ställde: 

Var det roligt? Definitivt!

Kommer du göra det igen? Absolut :)

Här har ni videon på en tjej vid namnet Linnea som var så taggad att hon knappt kan tänka när hon hoppar ut från ett fullt fungerande flygplan: