Måndag 22/2 (och tisdag)
Måndagmorgonen och dags för hemresa. Förra gången gick så pass tidigt att det knappt fanns tid att göra något på hemresedagen. Denna gång gick inte vårt plan hem förrän 19.00, vilket gav oss några extra timmar att hitta på saker.
För min del blev det så klart Chicken & Waffles, min standard och favorit. Mätta sade vi hejdå till Ashley (henne kommer jag ju se igen i augusti) och körde vidare. Ryan ville stanna på en vapenaffär för att köpa något, så en sväng dit blev det också innan vi landade på San Carlos flygplatsen och deras hangar.
Vi båda låg och halvsov i soffan medan Ryan och Kevin bytte bromsolja (?) på ena flygplanet. Lee Hannibal och hans fru Toni kom även förbi en sväng och hälsade på (de träffade jag på första resan, både vid Buttlake och på ena sonens bröllop). Vid 13-tiden kom äntligen Tyler till hangaren efter sitt arbetspass. Det var honom vi hade väntat på. I lördags hade han lovat oss att ta oss upp i flygplanet och flyga "The Bay Tour".
The Bay Tour innebär att man flyger ut till kusten till Half Moon Bay, sedan flyger kusten uppåt till San Francisco. Där flyger man över Golden Gate-bron, över Alcatraz och sedan ner över San Francisco och alla dess förorter tillbaka till San Carlos (tar ca 45 min). Superroligt och helt fantastiskt att få se allt från luften, när vi såg allt från marken igår.
Ryan var så snäll att köra oss till flygplatsen, vi for i god tid för att han int skulle helt fastna i rusningstrafiken tillbaka (dock tror jag att han gjorde det ändå). Väl på Oakland var det dags för oss att checka in. Till min inte så stora förvåning landade min väska på 23,5 kg. Som tur var hade jag mindre i handbagaget, så det var bara att packa över alla tunga saker (typ mammas godis!) i handbagaget. Hon vid disken accepterade att väskan tillslut vägde 21 kg, allt som allt hamnade jag på 29,4 kg av 30kg som var max. Nästa gång får du bära ditt eget godis mamma haha :)
Precis när vi käkat klart ropade de ut i högtalarna att vi skulle börja boarda planet. Vi hann köpa varsin dricka innan vi gick genom den långa tunneln och in i planet. Vår förhoppning var att få var sitt helt 3 säte så vi kunde ligga ner (Sofie satt bakom mig). Sådan tur hade vi inte. Mellansätet var ledig för båda, men längst ut på andra sidan hade vi båda någon som satt (planet har 3 sätet, gång, 3 sätet, gång och 3 säten, varav vi båda hade gången i mitten).
Jag hann se Sideways, Inside Out och San Andreas på den långa resan hem. Jag hann även sova kanske 2 h, läsa lite och lyssna på musik.
När vi landade hade vi rest genom natten och klockan var 14.00 i Stockholm (vilket var 5.00 i våra huvuden). Trötts efter resan gick vi mot terminal 4 där planet till Umeå skulle gå. Inga problem denna gång att gå igenom både tullen och säkerhetskontrollen. Jag lade mig på en bänk vid vår gate 35 och sov en liten stund till. Vi hade ungefär 3 h att vänta, Sofie köpte nå mat men jag var så trött att jag orkade inte äta något. Efter vad kändes som en väldigt lång stund ropade de äntligen att det var dags för oss att hoppa på sista planet som skulle ta oss hem (de ropade så klart inte ut det haha).
Vi lyfte vid solnedgången och somnade inom någon minut efter vi var uppe i luften. Vaknade när planet började gå ner för landning och 55 minuter efter vi lyft från Stockholm, ca 17,5 h sen vi for från Oakland var vi igen i Umeå. Amanda hade fått magsjuka stackaren, så Lina kom och hämtade oss på flygplatsen. Skjutsade hem Sofie, lämnade av Lina och körde sedan hem till lägenheten och min egen säng! Som jag har längtat efter den!
Började med att kliva upp vid 8-tiden. Hoppade i en dusch, för att sen fara och tvärt handla några sista saker på supermarket. Hem igen för att hämta Sofie, Kevin och Ryan och fara till IHOP. Väl där mötte vi även upp Ashley för en brakfrukost.
För min del blev det så klart Chicken & Waffles, min standard och favorit. Mätta sade vi hejdå till Ashley (henne kommer jag ju se igen i augusti) och körde vidare. Ryan ville stanna på en vapenaffär för att köpa något, så en sväng dit blev det också innan vi landade på San Carlos flygplatsen och deras hangar.
Vi båda låg och halvsov i soffan medan Ryan och Kevin bytte bromsolja (?) på ena flygplanet. Lee Hannibal och hans fru Toni kom även förbi en sväng och hälsade på (de träffade jag på första resan, både vid Buttlake och på ena sonens bröllop). Vid 13-tiden kom äntligen Tyler till hangaren efter sitt arbetspass. Det var honom vi hade väntat på. I lördags hade han lovat oss att ta oss upp i flygplanet och flyga "The Bay Tour".
The Bay Tour innebär att man flyger ut till kusten till Half Moon Bay, sedan flyger kusten uppåt till San Francisco. Där flyger man över Golden Gate-bron, över Alcatraz och sedan ner över San Francisco och alla dess förorter tillbaka till San Carlos (tar ca 45 min). Superroligt och helt fantastiskt att få se allt från luften, när vi såg allt från marken igår.
Väl på marken igen, sa vi superduper mycket tack till Tyler som flög oss men även hejdå till honom. Klockan började nu närma sig 15.00 och det var dags för oss att packa ihop det sista och bege oss till flygplatsen. Jag hann springa över till grannarna och säga hejdå också, tänkbart nästa gång får jag träffa deras lilla son! Jobbigast är ju så klart att säga hejdå till Kevin och Nancy! Jag grät inte, men det var inte långt ifrån heller.
Ryan var så snäll att köra oss till flygplatsen, vi for i god tid för att han int skulle helt fastna i rusningstrafiken tillbaka (dock tror jag att han gjorde det ändå). Väl på Oakland var det dags för oss att checka in. Till min inte så stora förvåning landade min väska på 23,5 kg. Som tur var hade jag mindre i handbagaget, så det var bara att packa över alla tunga saker (typ mammas godis!) i handbagaget. Hon vid disken accepterade att väskan tillslut vägde 21 kg, allt som allt hamnade jag på 29,4 kg av 30kg som var max. Nästa gång får du bära ditt eget godis mamma haha :)
Incheckningen var nu klar. Då var det bara att gå igenom säkerhetskontrollen. Där blev min väska utpekad och en kvinna öppnade den, för de hade sett en massa remmar på röntgenbilderna. Hon fick sig ett gott skratt när det visade sig vara mammas godis. I förvirringen när hon svabbade min väska för kokain och allt så lyckades jag glömma min telefon på golvet (jag hade ju tagit ut alla elektroniksaker för scanningen och hade i min halvpanik inte lyckat stoppa ner den i väskan igen. När jag väl upptäckte att den var borta var det inte bara halvpanik utan helpanik jag kände! Jag sprang tillbaka till säkerhetskontrollen, där jag förklarade hur min telefon såg ut. Vakten frågar hur bilden på skärmen ser ut och frågar var "mandag" betyder. Då föll polletten ner - de hade hittat min telefon. Skakig på handen fick jag signera för att jag hämtat ut den och gick på vingliga ben tillbaka till Sofie som grävde igenom min väska för att se om jag lyckats missa den. Paniken som uppstår när ens telefon är borta är inte nådig, där har jag ju allt - bilder, kontakter och sånt. Bilderna säkerhetskopierar jag inte heller, så de skulle jag inte kunna få tillbaka (det är närmare 9500 bilder, varav de flesta jag har dubletter på datorn men inte från denna resa).
När pulsen hade lugnat ner sig lite gick vi för att köpa nå mat. Vi hade mat på planet, men det är ju sällan gott.
Precis när vi käkat klart ropade de ut i högtalarna att vi skulle börja boarda planet. Vi hann köpa varsin dricka innan vi gick genom den långa tunneln och in i planet. Vår förhoppning var att få var sitt helt 3 säte så vi kunde ligga ner (Sofie satt bakom mig). Sådan tur hade vi inte. Mellansätet var ledig för båda, men längst ut på andra sidan hade vi båda någon som satt (planet har 3 sätet, gång, 3 sätet, gång och 3 säten, varav vi båda hade gången i mitten).
Killen bredvid mig var gode trevlig. Han hette Elliot och var påväg till Nya Zeeland för att jobba 4 månader på en vingård. Han skulle dock först resa runt i Europa 2 veckor med nå kompisar. Vi snackade en stund innan jag hittade den första filmen av 3 att se på planet.
Jag hann se Sideways, Inside Out och San Andreas på den långa resan hem. Jag hann även sova kanske 2 h, läsa lite och lyssna på musik.
När vi landade hade vi rest genom natten och klockan var 14.00 i Stockholm (vilket var 5.00 i våra huvuden). Trötts efter resan gick vi mot terminal 4 där planet till Umeå skulle gå. Inga problem denna gång att gå igenom både tullen och säkerhetskontrollen. Jag lade mig på en bänk vid vår gate 35 och sov en liten stund till. Vi hade ungefär 3 h att vänta, Sofie köpte nå mat men jag var så trött att jag orkade inte äta något. Efter vad kändes som en väldigt lång stund ropade de äntligen att det var dags för oss att hoppa på sista planet som skulle ta oss hem (de ropade så klart inte ut det haha).
Vi lyfte vid solnedgången och somnade inom någon minut efter vi var uppe i luften. Vaknade när planet började gå ner för landning och 55 minuter efter vi lyft från Stockholm, ca 17,5 h sen vi for från Oakland var vi igen i Umeå. Amanda hade fått magsjuka stackaren, så Lina kom och hämtade oss på flygplatsen. Skjutsade hem Sofie, lämnade av Lina och körde sedan hem till lägenheten och min egen säng! Som jag har längtat efter den!
En underbar resa där vi har gjort jäkligt mycket när man tänker tillbaka. Vi lyckades klämma in mycket mer ön vad jag trodde, men det roligaste var nog ändå att ha med mig en kompis som fick uppleva allting med mig!
Jag har fortfarande inte hunnit kolla igenom alla bilder som jag har tagit från andra kameror, dessa kommer nog upp här i helgen, även en sammanfattning och lite sånt.
