Jag skrev för typ en vecka sedan att jag skulle skriva ett avlsutningsinlägg, men jag har skjutit på det. Jag tror att jag egentligen inte vill inse att resa verkligen är över. Jag älskade det där borta och längtar tillbaka. Men nu är det dags att ta hål på bubblan och inse att nu är jag hemma och de 3 månaderna är över.

 

Jag är hemma i Arvidsjaur, varit hemma sedan förra torsdagen och bara tagit det lugnt. Att ställa om till svensk tid tog typ en vecka, men nu somnar jag vid midnatt, inte 04.00 på natten. Det är ungefär när jag brukar lägga mig i vanliga fall också, så det är bra. Det där med att kliva upp tidigt på morgonen r däremot svårare, om jag inte riktigt har en bra anledning till att kliva upp. Så har väl blivit att jag kliver up vid 11-12 på dagarna (jag älskar att sova!)

 

Sedan jag kom hem så har alla frågat "Så, vad var höjdpunkterna?" och jag har haft svårt att svara på den frågan. Jag har ju gjort så jäkla mycket på 3 månader, så det är som svårt att svara vilket är mitt favoritminne. Jag skulle kunna svara allt, men det är som ett typiskt svar som inte är så intressant. Så jag har försökt komma upp med topp 3 iallafall:

1. Gold Lake/Tahoe-veckan - Det var kanske andra veckan som jag var där, vi var ett stort gäng som for upp till Gold Lake för att kampa. Det som gjorde den till nummer ett var personerna som jag var med. Det var ett så grymt gäng som var så kul att umgås med. Alla kom från olika platser och samlades varje år för att campa tillsammans. Det är verkligen som att man inte har träffats på ett år och har så mycket att prata om. Minnen från förr, minnen från året som gått och vad drömmar de har i framtiden. Sen fick jag prova på en massa nya saker, stand-up jetski, cross, surfa, köra båt, paddla kajak osv. 

2. Alcatraz - Det var helt klart en dröm som gick i uppfyllelse. Jag har drömt om det så länge att det nästan inte var verkligt att jag skulle få fara dit. Jag höll på dö av spänning dagen innan och när jag sen steg ombord på båten, och sen gick iland på ön så var jag helt fascinerad. Jag försökte ta in så mycket som jag bara kan, jag måste ha gått där med typ öppen mun och stora ögon - nästan som ett litet barn som upptäcker något nytt. Helt fantastiskt, därför hamnar den topp 3.

3. San Diego - både att få köra ner dit och få se kusten, men själva staden. Det var varmt (ett stort plus), det var nästa vattnet (ytterligare ett stort plus) och sen sällskapet. Jag fick fara dit med en som kände till området, vilket gjorde att jag fick se saker som jag kanske annars inte skulle ha fått sett. USS Midway var gigantiskt och hur coolt som helst, gamla staden var läskigt på ett sätt men väldigt fascinerande på ett annat sätt. Sen den mexikanska maten var också så mycket bättre där jämfört med San Francisco-trakten. Helt enkelt en annan stad som jag inte tror att jag hade besökt annars.

 

Men en annan stor sak är att jag har fått sett vardagen där. Hur en familj fungerar där, med mat, räkningar, handla osv. Det mesta kände man ju igen, men det var ändå nya saker som man upptäcker är skillnad. Jag behövde inte packa mina egna varor när jag handlade, alla räkningar far de runt på varje bank och betalar med en check och inte över intrenet som vi gör. Sen vet jag, och de sa det själv också, att de är kanske inte en normal familj. De äter ute mycket, de är väldigt mycket för att göra saker tillsammans som familj, de är väldigt mycket utomhus och väldigt oorganiserade. Men de var helt fantastiska! Jag har sagt det flera gånger, men jag kan inte säga det för mycket - de var den bästa familj som man kan tänka sig hamna hos. Kaher-familjen är något utöver det vanliga och jag är så glad att vi tog emot mig och gjorde så att det var de bästa månaderna i mitt liv. 

 

En fantastisk resa, fantastiska människor och fantastiska minnen. Skulle någon få en chans att få fara utomlands och se något annat - TA DEN CHANSEN!!! Jag lovar er att ni kommer inte att ångra er! Inte en sekund har jag ångrat att jag tog ett sabbatsår och lämnade alla hemma. Hemma finns alltid kvar, så hellre att ta chansen och fara, fungerar det inte så kan man alltid åka hem. Tar man istället inte chansen så kommer man förmodligen ångra sig i resten av ens liv. Jag är så glad att jag for och kommer definitivt fara tillbaka. Får jag min vilja igenom så kommer att fara dit igen nästa sommar. Men än så länge är det bara planer...

 

Kommer inte att skriva mer på bloggen förrän nästa resa. Jag har insett hur mycket tid som går åt att ha en blogg, tid som man kan spendera åt något annat. Jag är glad att jag hade en blogg under resan, för jag kan gå tillbaka och läsa om allt jag har gjort. Ibland känns det nästan som en dröm, men tack vare bloggen kan jag återuppleva alltiung igen. Nästa resa, när den nu blir, så kommer jag åter igen att skriva, mest för mig själv men även för er som läser om ni vill följa min resa. Det blir nästan som en reseblogg haha. Så, tack till er som har följt mig! Vi ses nästa gång :)