Det är lite intressant att vakna upp kl 05.45 och inte försöka väcka de andra personerna i rummet. Jag försökte somna om ett tag, men låg mest bara och snurrade runt. 06.15 gav jag upp och smög upp för att duscha och göra mig i ordning för dagen. Jag hade som tur var tänkt efter lite och packat en påse med grejor som jag behövde. Sedan satte jag mig på golvet och gjorde i ordning blogginlägget för New York dag 2.

 

07.00 skulle frukosten serveras, så gick ner till andra våningen och väntade. Och väntade. Det visade sig att killen som brukar göra frukost var sjuk och ersättaren var sen. Istället hamnade jag vid ett bord och satt och pratade med en kille från Ryssland (som hade pluggat i Umeå av alla ställen), en kille från Texas, en från New York och en tjej från Sacramento. Ganska intressant att höra olika livshistorier samtidigt som vi äntligen fick käka frukost, 30 min försenat. 

 

Första dagen i en helt ny stad och jag hade bokat biljetter till hop-on hop-off bussen som går runt hela centrala Washington. Det finns nästan inget bättre sätt att få en överblick över en stad, vad som är värt att se, vad man egentligen bara behöver passera (inte tillräckligt intressant för att stanna, men när man lika sitter på bussen så kommer det med). Turen började 9.01 för mig och sedan har jag i princip spenderat min dag på bussar.

Det finns 3 linjer - röda är centrala Washington med alla museer, blå är den stora militära kyrkogården och Pentagon, gula är National Zoo och Georgetown. Jag har under dagen åkt alla tre, alla tar ungefär 2 h/var. Den röda är den som jag kommer åka med imorgon också, så jag valde att hoppa av på kyrkogården i Arlington och utforska lite där, samma sak gjorde jag på zoo. 

 

Pentagon

När det var som varmast på dagen behövde jag också komma undan solen lite, så passade på att gå in på ett museum om förintelsen. Varje gång jag får chansen, vart jag än är i världen, så besöker jag ett museum om förintelsen. Varje land har sitt eget perspektiv på händelsen som är intressant. Man får aldrig glömma vår historia, hur fel det gick och att det aldrig får hända igen. Det fanns ett väldigt fint minnesrum där de flesta stora koncentrationslägren stod vid namn och en evig eld brann. Jag gick ut därifrån med tårar i ögonen och lovade mig själv att även om jag bara är en person så ska jag aldrig bidra till att något liknande ska hända. 

Till något roligare - Jag tror jag har hittat "min" stad här på östkusten. Precis som jag har hittat San Fransisco på västkusten så håller jag på att bli förälskad i denna stad också. Arkitekturen, kulturen, människorna, alla sevärdheter - jag skulle kunna vara här i flera månader och fortfarande ha något att se/göra. 

 

Jag har tagit lite bilder idag på bussen, men de flesta ska jag besöka imorgon, så bättre och fler bilder kommer nog då. 

 

Det har varit ungefär +32 grader idag, har gått i linne och shorts men ändå var jag tvungen att gå förbi vandrarhemmet och duscha/byta kläder innan jag skulle gå ut och äta middag. Man stinker, har svettfläckar och ser alltmänt sliten ut - men som tur var är man ju inte själv om detta, alla sitter i samma båt! Påvägen hem stannade jag på Forever 21 och hittade 4 klädesplagg på sommarrea (förlåt plånboken!). 

 

Jag hade egentligen inga planer för middag, tänkte bara vandra planlöst tills jag hittade något. Problemet var att jag ville bara ha samma pasta som igår (som var så sjuuuukt gott!) så jag hamnade där ändå. Lika gott idag, bara mindre trevlig personal. Vistelsen blev inte långvarig, utan jag traskade vidare med mål att se Vita Huset och fortsätta längst "the mall" (en lång sträcka med museum, vita huset, minnesmärken osv). Vid Vita Huset tog dock orken slut. Stekande som hela dagen i kombination av för lite vatten och lite sömn gjorde att jag valde att sakta jobba mig tillbaka till vandrarhemmet. Jag stannade och köpte några vattenflaskor påvägen (ska inte göra samma misstag imorgon!) och var tillbaka på rummet strax efter 20.00. Trots att jag mest suttit på en buss idag har man ändå lyckats skrapa ihop drygt 13 km på stegräknaren. Det är bra det, för inte var det någon fejkgrädde eller ost i pastan inte haha!

Den enda tjejer som jag inte träffat i mitt rum satt då på sängen. Hon heter Mary och kommer från Irland. Hon är en lågstadielärare som reser genom Nordamerika under sin sommarsemester. Efter ett tag hade de två andra tjejerna som jag delar rum med också anslutit oss och vi har suttit och pratat hela kvällen fram tills efter 23.00. Olika kulturer, olika engelska dialekter (de andra två är från Taiwan) och alla med sin egen historia. Människorna som jag träffat under denna resa är lika intressanta som alla sevärdheter som jag varit på. Ibland önskar jag att man hade skrivit ner alla samtal man haft och tagit en bild på dem. Det skulle vara ett minne att ha i framtiden...